Jag vet inte hur många gånger jag funderat på det här med bilder på barnen i bloggen men tycker just nu att det känns helt okej att exponera barnen på det sätt som jag gör.
Jag minns för ganska längesedan då jag fick frågan om jag ville göra ”mini-dagens” med barnen, alltså fota dom i kläderna de har på sig och visa var och varannan dag samt skriva ut vad de har på sig för kläder, ja precis så som många vuxna bloggare gör (och även jag), fast det brukar kallas för ”mini dagens” i bloggvärlden när det rör sig om barn. Ibland kan det bli lite ”provdocka” över det hela.
Jag ÄLSKAR mode och kläder och tycker det är jättekul med barnens kläder då det finns en sådan extrem stor marknad.
Jag är inte ”bättre” än någon annan för jag visar ju också barnen och brukar skriva ut ibland vad barnen har på sig i inläggen dom är med i för det kommer oftast någon fråga bland kommentarerna vart ett visst plagg är ifrån och sedan är det ju även kul att visa lite nya plagg och övriga barnprylar också.
Det är ju alltid mycket diskussioner kring hur vid barn eventuellt kan ta skada av att omedvetet exponeras på bloggar, facebook mm.
Det där med att det skulle vara pedofiler som sitter och glor runt på vanliga bloggar tycker jag är rätt överdrivet, jag menar det finns andra forum tyvärr där pedofilerna kan hitta exakt vad de söker efter.
Men jag skulle själv aldrig visa mina barns små kroppar nakna i bloggen exempelvis och tycker jag att lite hud visas så vattenstämplar jag gärna bilderna då.
Vad är det folk tror är det värsta som kan hända om man exponerar sina barn på Internet?
Själv tycker jag det beror på mycket hur man visar upp sina barn och det är föräldrarnas ansvar att försöka se till att de inte kommer till skada. Vi alla gör våra val och jag förstår även de som har valt att inte visa sina barn på bloggar mm.
Äldre barn, exempelvis skolbarn kanske kan ta illa vid om något kanske för personligt skulle ”läcka ut” via internet.
Jag tror det blir lite annorlunda om man har äldre barn också, i den här små barnsåldern är ju faktiskt det mesta mysigt, så upplever jag det.
Många tänker också på framtiden, om exempelvis någon skulle bli en offentlig person och all den information som lagras.
Det finns många sätt att se på saken när man tänker efter tycker jag och jag tror det är viktigt att man faktiskt gör det också och har lite sunt förnuft. Att bägge föräldrarna är eniga om att visa sina barn tycker jag också är viktigt.
Finns nog jättemycket exempel på livssituationer som kanske inte är helt rätt för ett oskyldigt barn att kunna styra över och drabbas av. Barn till missbrukare eller föräldrar som tvistar om barnen kan säkert vara exempel på detta som barnen kan drabbas av om för mycket info kommer ut som barnet inte alls kan välja eller styra över sin nätintegritet.
Sedan finns det ju idioter och sjuka människor som stjäl folks identitet, sådant kan också vara lite creepy.
Jag är världens stoltaste mamma och tycker (så klart) att just jag (som säkert de flesta mammor) har fått de finaste barnen. Visar med glädje & stolthet upp mina barn här på bloggen och uttrycker mig gärna verbalt och i skrift hur mycket jag älskar dom.
Självklart finns det dagar och stunder då det också är tuffare att ha barn och skulle aldrig säga att livet som småbarnsmamma är en dans på rosor alla gånger men jag gör så gott jag kan- nobody’s perfect!
Livet går upp och ner som för oss alla. Trötthet, trotsiga barn, gråt, bråk, kladd och berg av tvätt hör liksom till små barnslivet och är ju helt normala saker och bara för att man skriver om bitar från vardagslivet tror jag inte Elwira & Ludwig kommer att ta skada av det i framtiden då vi är mestadels ganska så normala här hemma 😉
Barnen är ju den största delen av vårat liv så det skulle kännas konstigt att inte ha dom med här.
Barn ger så mycket kärlek och är det finaste vi har! Ger du så får du tillbaka
Jag och våra fina små, bild från arkivet, Ludwig är här bara fyra månader
vilket intressant och klokt inlägg. för mig är det självklart att skriva om mina barn (och min man) på min blogg. men. jag skulle aldrig kunna skriva om något jag sedan skulle ångra, t ex i ilska/besvikelse etc. jag skriver kärleksfullt om mina ungar och visar bilder på dem, aldrig helt naket eller när de är lessna/arga och aldrig en bild jag själv skulle kunna bli ledsen över att se (om jag själv varit barnet menar jag).
krams!
Bra att du tar upp det, en viktig fråga! Man ska inte lägga upp en massa bilder på sina barn utan eftertanke, men samtidigt kan man inte vara super-nojig heller tycker jag.
Jag läste nyligen en sak på en blogg som jag kände var helt fel. Personen berättade om sin son som jag tror är runt 6-8 år och hur "tråkig" han var. Hon tyckte att han bara gnällde, aldrig kände glädje etc etc Det tycker jag är en hemsk sak att skriva på en blogg. På ett sätt kan det vara bra att få prata av sig och få kommentarer som kanske hjälper en vidare. Men jag tyckte synd om pojken. Inte nog med att han hade en mamma som inte verkade vilja undersöka hans ev problem närmare utan mest bara "snacka skit" om honom och klandra honom. Dessutom sprida det öppet på en blogg som kompisar, lärare, vänners familj etc etc kan läsa.
Jag tror alltså att det är läge att minimera skrivandet om barnen när de börjar närma sig 5 års åldern. Bilder med kläder och lite lättsamma anekdoter tycker jag är fine men inte ältandet av problem, misslyckanden osv. Då får man hålla det på sin egen nivå som förälder, inte att det är barnet som har problem.
Rent allmänt så tycker jag bara att det är kul med bilder på barnkläder osv. När man själv är mamma och har "rent mjöl i påsen" för att intresserad sig för såna bilder så är det svårt att se faran. Vi fattar ju grejen! Värre är väl tanken att det kanske finns andra än vanliga mammor som läser bloggen.. farliga personer t ex. Jag tror inte det är vanligt men man måste väl tänka tanken att det KAN vara så. Dilemmat är att de bästa bloggarna är personliga med mycket bilder, fakta om familjen etc så att man ska kunna "lära känna" dem. Men baksidan är att det finns fasligt mycket folk som vet saker om en… Jag tror man ska överväga detta faktum på riktigt innan man bestämmer sig för att blogga. Jag har ingen egen blogg av detta skäl, men jag läser gärna andras. Man kan säga att jag är glad över att det finns folk som vågar visa upp sin familj på nätet för jag älskar att läsa bloggar!
Bra skrivet!
Superfin bild på er! Ett tänkvärt inlägg, och jag kan tänka mig att åsikterna är många kring ämnet. Enklast är väl att alla får göra som de vill och tror är bäst för sig och sin familj =)
Ha en mysig helg, kram!
Nu bloggar inte jag, men är en aktiv bloggläsare. Jag resonerar på ett helt annat sätt än er. När barnen är små kan dem inte själva bestämma om de vill synas på nätet eller inte. Jag tycker man kan ta den diskussionen när de är äldre, så de kan vara delaktiga och bestämma själva.
Jag vet då jag är mamma själv att man är stolt över sina barn. Och de kan man gärna skriva om. Men att att lägga ut bilder känns för mig helt fel.
Man vet ju aldrig vilka som går in på bloggen och tittar. Tyvär är det så.
Vi vet ju inte vilka konsekvenser det får i framtiden av all information som lagras och sparas på nätet.
M V H
Michaela
Flott inlägg som borde uppta alla oss som blggar om våra barn bland annat.
Jag är så enig i dina meningar här, skiljer mig kanse lite med "mini outfit" inlägg da…. Även om det blir mindre av de uppställda bilderna.
Jag började ju inte som dagboks blogg utan började som "Tips blogg" & så växte det fram.
Jag gör mig alltid tankar om detta med att blogga vår skatt, hur jag visar henne & vad texten innehåller.
Har kommit till samma konklusion som dig. Jag skriver om enkla saker i vardagen & väljer att hålla det som kanske kan uppfattas som pinsamt en dag för mig själv. Jag tänker mera & mera över att det inte bara är min mamma, pappa, syster & vänner i Svea rike som läser.
Jag tror att när våra barn blir stora, så lever dom ännu djupare i internett & våra bloggar kommer vara ganska oskyldiga om vi tänker över vad vi skriver av händelser.
En annan sak är ju att vi kan sätta passrd på bloggen & det tänker jag på som en möjlighet om jag skulle känna att något kan kännas fel.
Vad gäller bilderna, så är jag noga med att dom skall vara påklädda!! & så laddar jag altid upp dom i låg upplösning, så att dom är minst möjligt attraktiva för andra i redigerings syfte.
En dag glider nog bloggen över till något annat. Jag har en regel -Jag kommer aldrig tvinga kamera linsen på mitt barn. Vill hon inte fotas är det helt OK!!
Ibland läser/hör jag med förskräckelse om mammor som blir arga på sina små som inte vil se glada ut på bild. Det är som ett litet övergrepp av barnets integritet tycker jag!
Tack för ett flott & tänk värt inlägg Erica
Själv har jag funderat på detta… men bestämde mig för att köra på dock blir det inga naken/badbilder. Men när lillle Anton börjar bli runt 1,5-2 år ska jag nog sluta lägga ut bilder på honom….
Vilket bra inlägg Erika. Som bloggare funderar man både en och två ggr. över detta. Själv har jag även fått en del frågor om hur jag just tänker kring detta. För att ge min synvinkel som verkar vara väldigt lik din så tycker jag att det är föräldrarnas/bloggarens ansvar att barnen inte kommer till skada varken nu eller senare i livet. Det är som hela bloggandet, att de flesta bloggar inte om superprivata grejer från livet och därmed inte heller på det viset om barnen. Skriver man "normala" saker som utveckling, vardagliga händelser och inte exponerar barnen för mycket på något vis tror jag inte att de kommer till skada i framtiden. Sedan finns det säkert någon pedofil som skulle kunna hamna på ens blogg men så länge man inte har nakna bilder t.ex. så gör man ju inget annat än det man gör i det "normala livet" tycker jag. Alla har vi olika åsikter och det måste man få ha också.
Intressant,min sambo var lite emot att jag skaffade en blogg där jag la ut så mkt bilder på barnen,men nu är det så kul att få visa släkt som vi inte träffar varje dag,men som du skriver man får ju tänka på vad man lägger ut ibland kanske man inte tänker på att det finns onda människor därute,men i helheten så tror jag att det mest är en massa mammor som läser och känner igen sig vad man skriver ;)Kan själv tycka det är trist att inte kunna skriva så mkt om min stora son ,Han är gärna med på bild men att skriva om hans liv det respekterar jag att han inte vill.Sen vill jag kunna gå tillbakas o läsa hur allt var o kunna göra som en liten bok till de små.kram
Ja pälsen på luvan var anledningen till att jag ville ha den jackan till barnen =) tycker det är så fint!!
Detta var intressant att läsa. Jag funderar också i de banorna ibland och tycker som du att just nu känns det ok att lägga ut bilder på barnen. Min stora tjej tycker att det är kul att kolla på bilder på sig själv och gillar att kika i bloggen. Min blogg är som en dagbok men jag skriver inte och berättar om hela vårt liv i den. Vissa saker håller jag för mig själv. Å aldrig att jag skulle lägga ut bilder på våra små när de är nakna, nä de bilderna behåller jag för mig själv, även fast de är världens sötaste nakenfisar 😉
Jag lägger ju också ut väldigt mycket bilder på mina barn för att släkten tycker det är kul att se bilderna. Så får ja hoppas att dom inte tar illa upp när dom blir stora! Men det tror ja inte:)