I förrgår tog M upp det här med husflytt igen sist vi pratade om det var när Elwira låg i magen. Om M hade fått bestämma helt så hade vi bott i ett hus i detta ögonblick.
Att bo i stan är ingenting varken jag eller M tänkt göra hela livet, det har vi varit överens om från början.
Och jag sa från början att jag iallafall skulle kunna tänka mig att bo kvar här tills Elwira kanske börjar bli omkring två år.
Att bo kvar i lägenheten i flera år när 2:an kommer är helt utseslutet. Inte det att vi inte skulle få plats, för det skulle vi göra men M tycker redan nu att vi bor trångt som han säger. Lägenheten är inte trång, visst det är en äldre lägenhet så det är inte samma planlösning på den här som det är i ny byggen, men som sagt absolut inte trång.
Hade vi inte haft barn så skulle vi nog bo kvar här ett bra tag kan jag tänka mig. Men det går ju inte direkt bara släppa ut barnen här ute på torget mitt i stan och leka, och alternativet är att gå till närmaste park att leka i, fungerar säkert bra upp till en viss ålder men sedan då? Vart ska de kunna cykla själva? bygga kojor? leka i skogen? möjligheterna finns ju helt enkelt inte i stan.
Jag har träffat på ett flertal barn som kommer ut på landet och knappt sett en häst eller klappat en kanin eller sprungit barfota på en gräsmatta och så vill jag inte att våra barn ska bli.
Jag tror de flesta föräldrar vill ge sina barn det som man själv tyckte bar bra under sin uppväxt eller kunna ge det man önskade men inte fick. Trivdes man med sin boendeform som liten så vill man även kunna ge sina barn samma sak, är det inte så?
För jag vet de som är uppväxta i stan och har barn men aldrig skulle kunna tänka sig flytta ifrån stan och inget fel med det, alla får ju göra som dom vill och vad som passar var och en att ge barnet trygghet och kärlek är ju det viktigaste oavsett hur man bor egentligen.
Jag vill att barnen ska kunna gå ut och leka i naturen och inte växa upp som några riktiga stadsbor (låter fördomsfull jag vet).
Både jag och M är inte uppvuxna i lägenhet så det är en av anledningarna till att vi inte vill bo här hela livet.
Jag själv är uppvuxen i ett radhusområde och trivdes bra där då man kunde vara ute och leka, nära till skogen och kompisar mm och så hade jag cykelavstånd till stallet som jag red i då, perfekt tyckte jag då. Senare byggde mamma och pappa ut våran sommarstuga som vi hade till en större villa och då flyttade vi dit, men det var när jag var äldre och det är där de fortfarande bor och har "bosatt" sig.
M är uppvuxen ute på landet på en stor hästgård ett par mil här i från V-ås och där har hans föräldrar bott nu i över 30 år och har ridläger och all sorts hästverksamhet fortfarande.
Där ute tycker jag det är ett dröm läge att växa upp bland hästar, hundar och andra djur, att kunna gå ut och leka på stora marker.
Jag älskar att vara där ute och det var även där jag och M träffades sommaren -05 när jag och en vän åkte dit för att jobba som ridledare en sommar och blev kvar där och fortsatte jobba där nästan ett helt år och bodde tillsammans med M i en flygel där ute, det var tider =)
Att bo på landet känns inte alls främmande för mig, mycket tror jag beror på att jag hållit på med hästar och stallen ligger oftast en bit från stan och man är ute mycket och jobbar hårt, så någon stads bo ser jag mig inte som- även fast jag trivs i stan nu.
Jag har också väldigt lätt för att anpassa mig till miljön jag befinner mig i men det är helt klart mer idylliskt på landet.
Att bestämma sig att flytta till hus är en sak, för ger jag bara M tummen upp nu så om jag känner honom rätt så kommer vi bo någon annanstans inom snar framtid, och det skulle inte förvåna mig om det blev det här året.
För bestämmer han sig för något så ska det gå fort, fort, fort.
Sen är ju också frågan vart man ska flytta? ska man bygga helt nytt? eller renovera om ett äldre hus? mm det är mycket.
Fördelen med att bygga nytt är ju att man kan få det precis som man vill men det blir aldrig den där personliga känslan som det blir i äldre hus tycker jag, så drömmen skulle nog vara att renovera ett äldre hus helt klart.
Det här är något som kommit på tapeten nu, så vi får väl se hur det blir i framtiden med det här! men en flytt vet jag kommer ske, men bara inte när.
En sån här måste vi ju nästan skaffa om vi skulle flytta någonstans där man kan åka fyrhjuling 😉 för det var grymt kul att köra! (bild från förra året)
Härligt med hus speciellt nu när våren kommer då blir man alltid extra sugen tycker jag:)
Jag är själv gammal hästtjej och är uppvuxen på landet så visst saknar man det stundtals.
Pratar vi måhända om Grällsta förresten?
Fortsatt trevlig påsk!
Det är underbart med hus när man har barn! Sån otrolig frihet. Vi byggde vårt 2001/2002 och det ångrar jag inte en sekund.
Hade jag nu fått välja hade jag inte byggt nytt igen för det tillkommer sååå mkt jobb med tomten också och den ser aldrig klar ut, blir liksom så platt utan uppvuxen trädgård mm
Lycka till!
Spännande 😀 kanske man får hänga med på både babylycka och husrenovering/inredning 😀
Det är underbart att ha sitt eget hus! Mycket att styra med men gillar man det så är det kanon! Trivs mycket bättre i hus än i lägenhet! Hoppas ni hittar något bra alternativ som passar er!
Nu har vi precis flyttat, men inom ett år hoppas jag att vi flyttar igen, till ett eget hus. Vi har bestämt att vi vill ha eget hus, men har gått igenom alla tankar som du skriver om. Köpa begagnat eller bygga nytt? Renoveringsobjekt eller nåt lite nyare?
Det enda jag är säker på är vart jag vill bo och det är ju alltid en bra början! 🙂
Hoppas ni hittar nåt som passar er!
Det är härligt att bo på landet och i hus – men mycket jobb 😉 Ibland saknar man enkelheten med en lägenhet, slippa fixa trasiga saker själv, rensa rabatter och klippa gräs. Men det är väl det som är själva tjusningen med ett hus också 🙂 Ha en mysig kväll!
Samma här, man blir aldrig för vuxen för godis. 😉